Antalet tjänstemän har fördubblats på 40 år

Skribenter: Topias Pyykkönen och Airi Pajunen

Förändringen av det finska samhället syns i den socioekonomiska strukturen sedan 1970-talet särskilt som en ökning av andelen och antalet tjänstemän. Under de senaste fyra decennierna har den sammanlagda andelen lägre och högre tjänstemän av alla sysselsatta ökat från 32 procent till 58 procent, dvs. med 26 procentenheter. Sett till antalet har gruppen tjänstemän vuxit med omkring 642 000 personer: från 668 000 till 1 310 000 personer.

Av tillväxten har en del skett på bekostnad av övriga socioekonomiska gruppers andelar, en del kan förklaras av ökningen av totalantalet sysselsatta. Mellan åren 1970 och 2009 har antalet sysselsatta ökat med 241 000 personer.

Socioekonomisk ställning för sysselsatta 1970–2009

I och med att andelen tjänstemän ökat har andelen och antalet arbetare resp. lantbruksföretagare minskat. Mellan åren 1970 och 2009 har antalet lantbruksföretagare krympt med omkring 280 000 personer och antalet arbetare med 220 000 personer. Andelen arbetare har minskat med en tredjedel från 45 procent till 31 procent sedan år 1970. Gruppen arbetare har trots förändringen behållit sin position som den näst största socioekonomiska gruppen.

Vad gäller lantbruksföretagare har förändringen varit ännu större: år 2010 var andelen lantbruksföretagare av alla sysselsatta bara två procent, medan andelen ännu år 1970 var 16 procent.

Nuförtiden finns det tjänstemän både på landsbygden och i städer

De största regionala skillnaderna i befolkningens socioekonomiska ställning har utjämnats under de senaste fyra decennierna. I början av 1970-talet fanns det stora skillnader i den socioekonomiska strukturen mellan kommunerna. Granskat med den nuvarande kommunindelningen var minst hälften av de sysselsatta i nästan var femte kommun lantbruksföretagare år 1970. Samtidigt var den totala andelen tjänstemän och arbetare över 80 procent i 58 av alla 336 kommuner.

Under de senaste decennierna har skillnaderna i den socioekonomiska strukturen mellan kommunerna krympt. År 2009 fanns det bara fyra kommuner (Lestijärvi, Vieremä, Halsua och Sottunga), där andelen lantbruksföretagare var över 20 procent, och en kommun (Sottunga), där totalandelen tjänstemän och arbetare var under 60 procent. Orsaken är en krympning av andelen lantbruksföretagare och en ökning av andelen tjänstemän i glest bebodda kommuner. I och med denna utveckling har den socioekonomiska strukturen i glest bebodda kommuner närmat sig strukturen i urbana kommuner.

Trots detta finns det fortfarande skillnader mellan kommuner. Till exempel andelarna tjänstemän har varit och är större än i genomsnitt i städer och deras randkommuner än i landsbygdskommuner. Skillnaden mellan glest bebodda kommuner och urbana kommuner har alltså inte försvunnit. Likväl var mer än en fjärdedel av de sysselsatta i alla Finlands kommuner tjänstemän år 2009. Den minsta andelen tjänstemän hade Karvia, 28 procent, och den största Grankulla, 77 procent.

År 1970 var andelen tjänstemän över 50 procent i bara fyra av alla Finlands kommuner. I 85 kommuner var andelen tjänstemän över en fjärdedel av de sysselsatta. Även då var andelen tjänstemän störst i Grankulla, 75 procent, och minst i Soini, Lemi och Karvia, 11 procent.

Av de socioekonomiska grupperna är skillnaderna minst i andelarna företagare (exkl. lantbruksföretagare). Andelarna företagare av kommunens sysselsatta är nästan lika stora i samtliga kommuner ända från 1970-talet till år 2009. År 1970 var andelen företagare i genomsnitt 5,8 procent av kommunens sysselsatta. Flest företagare fanns det år 1970 i Eckerö, 12,2 procent, medan Merijärvi hade den minsta andelen företagare, 2,9 procent.

Företagandet har ökat något i popularitet: år 1990 var andelen företagare av de sysselsatta i kommunerna i genomsnitt 8,1 procent och år 2009 totalt 10,1 procent. År 2009 fanns det inte en enda kommun där andelen företagare var under 5 procent. Den största andelen företagare fanns i Gustavs, där 19,4 procent av de sysselsatta var företagare. Andelen företagare var lägst i Vasa, 5,3 procent.

Var fjärde arbetare är en man under 34 år

Män och kvinnor fördelas inte jämnt på de socioekonomiska grupperna. Till exempel finns det bland arbetare fler män, medan andelen kvinnor är större bland lägre tjänstemän. Könsfördelningen har inte förändrats i någon betydande omfattning under de senaste 40 åren. De olika könens andelar har inte vänt upp och ner i någon socioekonomisk grupp, utan andelen kvinnor är fortfarande större bland lägre tjänstemän och andelen män är större i alla andra grupper.

Andelen kvinnor i olika socioekonomiska grupper 1970–2009, %

Kvinnor 1970 1980 1990 2000 2009
Lantbruksföretagare 39 40 44 36 30
Övriga företagare 36 34 33 35 36
Högre tjänstemän 34 36 43 47 48
Lägre tjänstemän 68 71 71 68 71
Arbetare 31 35 34 36 34
Totalt 42 47 49 48 50

Bara bland högre tjänstemän har könsandelarna närmat sig varandra. Andelen kvinnor som hör till högre tjänstemän har under de senaste decennierna ökat i så hög grad att andelarna män och kvinnor är nästan lika stora under 2000-talet. Enligt en tolkning ligger en ökning av utbildningsnivån bland kvinnor bakom fenomenet (Lehto 2009).

Unga, 18–34-åringar, finns det mest bland arbetare och lägre tjänstemän. Av arbetstagarna är 37 procent och av de lägre tjänstemännen 34 procent i åldern 18–34 år. Av alla arbetare är en fjärdedel, 180 000 personer, män i åldern 18–34 år. Männens andel av arbetarna är dubbelt så stor som kvinnornas andel i alla åldersgrupper förutom i åldern över 55 år. På motsvarande sätt är andelen kvinnor bland lägre tjänstemän i alla åldersgrupper dubbelt så stor som andelen män.

Gruppen lantbruksföretagare är mansdominerad och äldre än övriga grupper. Av lantbruksföretagarna är 66 procent minst 45 år gamla; 46 procent, totalt 25 000 personer, är män som fyllt 45 år eller mer. Också gruppen övriga företagare är mansdominerad och något äldre jämfört med t.ex. lägre tjänstemän. Av övriga företagare är 38 procent män över 44 år.

Åldersgruppernas andel i socioekonomiska grupper efter kön 2009, %

Åldersgrupp
kvinnor
Alla Lantbruks-
företagare
Övriga företagare Högre
tjänstemän
Lägre
tjänstemän
Arbetare
18–34 16 4 6 12 23 12
35–44 12 7 9 14 16 6
45–54 14 11 12 14 19 8
55– 10 9 9 8 13 7
Åldersgrupp
män
Alla Lantbruks-
företagare
Övriga företagare Högre
tjänstemän
Lägre
tjänstemän
Arbetare
18–34 16 8 10 13 11 25
35–44 12 15 16 15 7 14
45–54 13 25 21 14 7 16
55– 9 21 17 10 4 10
Totalt 100 100 100 100 100 100

En granskning efter åldersgrupp lovar ingen förändring i könsfördelningen inom den närmaste framtiden: också gruppen unga arbetare består främst av män och gruppen unga lägre tjänstemän av kvinnor. Å andra sidan bör man notera att unga placerar sig oftare i gruppen arbetare eller gruppen lägre tjänstemän än i gruppen företagare eller gruppen högre tjänstemän. Då dessa unga går vidare i sina karriärer är det möjligt att arbetsfördelningen mellan könen också förändras.

Nästan hälften av invandrarna i arbetaryrken

Den socioekonomiska ställningen för sysselsatta av utländsk härkomst avviker från finländarnas socioekonomiska ställning. Invandrare befinner sig oftare än finländare i arbetaryrken: 46,6 procent av de sysselsatta med utländsk härkomst och 30,6 procent av finländarna hör till gruppen arbetare. Över hälften av de manliga och nästan 40 procent av de kvinnliga invandrarna är arbetare.

Sysselsatta av utländsk härkomst är underrepresenterade i gruppen lägre tjänstemän och gruppen lantbruksföretagare. Andelarna övriga företagare än lantbruksföretagare är däremot högre än bland finländarna – minst var tionde man av utländsk härkomst är företagare.

Socioekonomisk ställning efter härkomst år 2009, %

  Av finländsk härkomst Av utländsk härkomst
  Alla Män Kvinnor Alla Män Kvinnor
Lant- och
skogsbruksföretagare
3 4 2 0 0 0
Övriga företagare 8 10 6 10 12 8
Högre tjänstemän 22 23 21 19 21 17
Lägre tjänstemän 37 22 52 24 14 36
Arbetare 31 41 20 47 53 39
Totalt 100 100 100 100 100 100

Går den socioekonomiska ställningen i arv?

I välfärdsstater har man typiskt försökt värna om möjligheternas jämlikhet. Föräldrarnas socioekonomiska ställning torde därför inte begränsa barnets framtida socioekonomiska ställning, utan ställningen borde vara oberoende av familjebakgrund. Man kan följa uppnåendet av lika möjligheter genom att jämföra personens socioekonomiska ställning i barndomen med ställningen i vuxen ålder.

I tabellerna nedan har man jämfört den socioekonomiska ställningen i barndomshemmet (år 1980) för personer födda 1975 med den socioekonomiska ställning de själva nått som 34-åringar år 2009. Över hälften av barnen till högre tjänstemän hade blivit högre tjänstemän själva, medan bara en femtedel av barnen till arbetare hörde till de högre tjänstemännen. På motsvarande sätt hörde en tredjedel av de barn som vuxit upp i hem med arbetarbakgrund till gruppen arbetare som 34-åringar. Däremot befann sig bara var tionde av de barn som kommer från familjer med högre tjänstemän i gruppen arbetare.

Från varje socioekonomisk grupp hamnade omkring en tredjedel i gruppen lägre tjänstemän. Av barnen till lant- och skogsbruksföretagare hade bara en tiondel ärvt föräldrarnas yrke. Från andra socialgrupper hamnade under en procent som lant- och skogsbruksföretagare. Detta förklaras till en del av att en allt mindre andel av de sysselsatta arbetar inom lant- eller skogsbruket.

Socioekonomisk ställning år 1980 för personer födda 1975 jämfört med socioekonomisk ställning år 2009, %

Socioekonomisk ställning i barndomen (1980) Socioekonomisk ställning i vuxen ålder (2009)
Lantbruks-
företagare
Annan företagare Högre
tjänsteman
Lägre
tjänsteman
Arbetare Totalt
Lantbruksföretagare 10,3 8,0 23,8 31,3 26,6 100
Annan företagare 0,7 12,7 25,0 35,2 26,4 100
Högre tjänsteman 0,4 6,0 51,1 32,4 10,1 100
Lägre tjänsteman 0,9 6,4 31,8 39,5 21,5 100
Arbetare 0,9 6,5 19,0 39,6 34,0 100

Man kan även närma sig frågan hur den socioekonomiska ställningen går i arv från motsatt håll, dvs. man kan undersöka den socioekonomiska ställningen i barndomshemmet för personer som hamnat i olika socioekonomiska grupper. De mest homogena bakgrunderna finns bland lantbruksföretagarna och arbetarna. År 2009 hade över hälften av dem som arbetade som lantbruksföretagare en lantbruksföretagarbakgrund. Av arbetarna hade också betydligt mer än hälften, dvs. 61 procent, hört till gruppen arbetare i barndomen. Däremot hade tjänstemännens barndomshem varit betydligt brokigare till sin socioekonomiska ställning, vilket beror på ökningen av andelen och antalet tjänstemän.

Socioekonomisk ställning år 2009 för personer födda 1975 jämfört med socioekonomisk ställning år 1980, %

Socioekonomisk ställning i vuxen ålder (2009) Socioekonomisk ställning i barndomen (1980)
Lantbruks-
företagare
Annan företagare Högre
tjänsteman
Lägre
tjänsteman
Arbetare Totalt
Lantbruksföretagare 50,1 1,7 5,5 14,3 28,5 100
Annan företagare 8,9 6,5 16,9 23,5 44,2 100
Högre
tjänsteman
6,1 3 33,7 27 30,3 100
Lägre
tjänsteman
6,2 3,2 16,4 25,8 48,4 100
Arbetare 7,7 3,5 7,5 20,5 60,9 100

Den socioekonomiska ställningen en grundvariabel i folkräkningarna

Uppgiften om personens socioekonomiska ställning har sedan år 1960 hört till grundvariablerna i folkräkningarna. Med klassificeringen har man strävat efter att bilda sådana socioekonomiska grupper vars medlemmar har en ungefär likadan ställning i samhället.

Klassificeringen av socioekonomisk ställning beaktar utöver sysselsättningsläget arbetets karaktär och individens ställning i sin arbetsorganisation. Den försöker beskriva individens ställning i samhället på ett bredare plan, fast det är ett mindre omfattande begrepp än t.ex. samhällsklass, som inbegriper även tanken om att personer som hör till samma samhällsklass har likartade levnadsvanor.

När man drar slutsatser om socioekonomisk ställning behöver man information om bl.a. personens huvudsakliga verksamhet, yrke och yrkesställning (företagare/löntagare) samt näringsgren. På basis av dessa har sysselsatta personer typiskt klassificerats som lantbruksföretagare och övriga företagare, högre och lägre tjänstemän samt arbetare. Därtill har grupperna tjänstemän och arbetare undergrupper som varierat under olika folkräkningsår.

De som står utanför arbetslivet indelas i t.ex. pensionärer, studerande, arbetslösa eller personer som sköter eget hushåll. För minderåriga familjemedlemmar bestäms den socioekonomiska ställningen på basis av det yrke som bostadshushållets referensperson har. I denna artikel har vi koncentrerat oss enbart på den socioekonomiska ställningen för sysselsatta personer.

Uppgiften om socioekonomisk ställning har i Finland ansetts vara användbar särskilt i hälso- och välfärdsundersökningar. T.ex. inkomstnivån, hälsan, levnadsvanorna, pensionsåldern och röstningsbeteendet har visat sig hänga samman med den socioekonomiska ställningen.

Skribenter: Topias Pyykkönen studerar sociologi och har arbetat som praktikant vid Statistikcentralens enhet för individstatistik. Airi Pajunen är planerare vid Statistikcentralens enhet för individstatistik.

Begrepp och definitioner i Statistikcentralens webbtjänst

Litteratur:

  • Lehto, Anna-Maija (2009): Naiset valtaavat esimiespaikkoja (på finska, ung. Kvinnor tar över chefsposter). Hyvinvointikatsaus 3/2009, Statistikcentralen.
  • Klassificering av socioekonomisk ställning (1989). Handböcker 17, Statistikcentralen.


Päivitetty 26.11.2012