Nya uppgifter i denna statistik publiceras på sidan för Brott och tvångsmedel.

Begrepp och definitioner

Förvarhållningstid

Förvarhållningstiden anger den tid som en person hålls gripen, anhållen eller häktad med stöd av bestämmelserna om tvångsmedel. Tiden som gripen och anhållen räknas i timmar, häktningstiden i dygn.

Tvångsmedel

Tvångsmedlen indelas ofta i tre kategorier: tvångsmedel riktade mot person, tvångsmedel riktade mot egendom samt tvångsmedel som förordnats av domstol. Tvångsmedelsstatistiken använder en indelning i tvångsmedel riktade mot person och tvångsmedel riktade mot egendom; tvångsmedel förordnade av domstol har utmärkts med bokstaven O. I denna statistik ingår inte teleavlyssning, teleövervakning och teknisk observation (tvångsmedelslagens 5a kap. 646/2003).

Vissa av de statistikförda tvångsmedelsfallen (t.ex. besöksförbud och näringsförbud) har karaktären av (efter)lysningar, som leder till åtgärder i fall av överträdelse av förbudet.

Om tvångsmedel stadgas i tvångsmedelslagen (450/1987). I polislagen ingår även bestämmelser om gripande (polismans rätt att gripa). Om tvångsmedel som under speciella omständigheter riktas mot utlänningar (t.ex. i samband med inreseformaliteter eller mottagning av flyktingar) stadgas i utlänningslagen.

I tvångsmedelsbeslutet antecknas orsaken till användningen av tvångsmedel och den eller de allmänna rättsgrunderna för användningen.

När det gäller tvångsmedel riktade mot person kan man även ange särskilda grunder (en eller flera), t.ex. risk för att den som misstänks vara skyldig kommer undan.

Instruktion för hänvisning:

Finlands officiella statistik (FOS): Tvångsmedel [e-publikation].
ISSN=1799-1749. Helsinki: Statistikcentralen [hänvisat: 15.9.2019].
Åtkomstsätt: http://www.stat.fi/til/pkei/kas_sv.html