Boenderymligheten ökar långsamt

Skribent: Arja Tiihonen

Bostädernas medelstorlek har ökat ganska långsamt i Finland. Under de senaste decennierna har boenderymligheten ökat närmast på grund av att bostadshushållens storlek har minskat och på grund av att nya egnahemshus är allt större. Småbarnsfamiljer bor relativt sett trångast. Av barnen i skolåldern bor fortfarande en dryg tredjedel trångt.

Finlands bostadsbestånd ungt

Bostadsbeståndet i Finland är relativt ungt. Gamla bostadsbyggnader som byggts för mer än 100 år sedan används ganska lite för boende. Omkring två av tre finländare bor i byggnader som byggts under de senaste 40 åren.

Den stora flyttningen från landet till staden kulminerade under 1960- och 1970-talen i byggande av förorter. Nybyggnaden bestod till största delen av byggande av flervåningshus. Under toppåren på 1970-talet byggdes rentav omkring 70 000 bostäder per år, medan takten av nybyggnad numera är under hälften av detta. Samtidigt förbättrades bostädernas utrustningsnivå enormt inom en kort tid: år 1960 hade t.ex. bara 16 procent av bostäderna ett badrum.

Standardutrustningsnivån på bostäder nåddes under 1970-talet, och därefter har man kunnat koncentrera sig på att förbättra boendekomforten på andra sätt. Då man undersöker önskemål om boende framstår trivsamhet, rimliga bostadskostnader samt tillräcklig rymlighet som bostadens viktigaste egenskaper.

Medelytan på bostäderna är i de flesta nyare bostäder något större än i gamla bostäder. Bostadsbyggande är dock dyrt och bostadsytan ökar ganska långsamt i och med nybyggandet. I Finland är bostäderna fortfarande mindre än i flera EU-länder. Den genomsnittliga bostadsytan i Finland är 79,5 kvadratmeter, vilket är relativt lite jämfört med övriga Västeuropa.

Medelytan på nya egnahemshus ökar

Den största förändringen i medelytan på nya bostäder har skett inom egnahemshusbyggandet. När medelytan på nya egnahemshus i början av 1990-talet var 122 kvadratmeter, var nya egnahemshus år 2010 i genomsnitt 144 kvadratmeter stora.

Utvecklingen av medelytan på radhus- och höghusbostäder har inte varit lika linjär. Medelytan på nya radhusbostäder har varierat mellan 63 och 81 kvadratmeter under åren 1990–2010. Medelytan på höghusbostäder har varierat minst i nyproduktionen, mellan 55 och 63 kvadratmeter. År 2010 minskade emellertid medelytan på färdigställda bostäder i alla hustyper jämfört med året innan.

Medelyta per lägenhet (m2) i nya bostäder 1970–2010, nyproduktion

Allt fler en och två personers bostadshushåll

Antalet en och två personers bostadshushåll har ökat med omkring 600 000, dvs. omkring 50 procent, på tjugo år. I slutet av år 2010 var 74 procent av alla bostäder med permanent boende bebodda av en eller två personer. Bara 26 procent av bostadsbeståndet beboddes av familjer eller minst tre personer.

I de största städerna har utvecklingen varit ännu brantare. I t.ex. Helsingfors och Tammerfors är 80 procent av de permanenta bostäderna bebodda av en eller två personer, i Åbo är motsvarande andel 82 procent. Också i kommuner där befolkningen minskar kan andelen småbostadshushåll av de bebodda bostäderna överstiga 80 procent.

Familjerna söker å andra sidan mer utrymme och naturnära boendemiljö i randkommuner runt storstäderna. I flera av Helsingfors, Tammerfors, Åbos och Uleåborgs randkommuner finns det färre småbostadshushåll än i genomsnitt, men många familjer och bostadshushåll med minst tre personer.

Andelen en- och tvåpersonersbostadshushåll är så stor i hela landet att dess inverkan på t.ex. boenderymligheten är betydande. Finländarnas boyta har alltså ökat mer på grund av antalet bostäder än av medelytan på bostäderna.

Mer än hälften av bostäderna har minst tre rum

Nuförtiden har bostäderna något fler kvadratmeter och rum än för tjugo år sedan. Antalet enrummare har inte längre ökat särskilt mycket sedan år 1990. Antalet tvårummare är ungefär 130 000 fler än för tjugo år sedan. Antalet större bostäder har dock ökat ännu mer, varvid andelen tvårummare av bostadsbeståndet har minskat med en procentenhet till 29 procent.

Antalet bostäder med tre eller fler rum har ökat i bostadsbeståndet med omkring 350 000 bostäder på tjugo år. Sådana bostäders andel av det bebodda bostadsbeståndet har ökat från 53 till 56 procent. Andelen befolkning som bor i bostäder på minst tre rum har under samma tid ökat från 67 till 70 procent.

Antalet ensamboende har ökat med mer än 60 procent, dvs. med omkring 400 000 personer, på tjugo år. Majoriteten av dem, drygt 40 procent, bor i tvårummare. Något under 30 procent av de ensamboende bor i enrummare och nästan lika många bor i bostäder med minst tre rum. Större delen av bostadshushållen med två personer, något under 70 procent, bor i bostäder med tre eller fler rum.

Antalet kvadratmeter ökar långsamt

År 1990 var antalet kvadratmeter i genomsnitt 33,4 i enrummare och 55,4 i tvårummare. Vid slutet av år 2010 hade medelytan på enrummare ökat med bara omkring en halv kvadratmeter till 34,0 kvadratmeter och medelytan på tvårummare hade rentav minskat till 54,7 kvadratmeter.

Medelytan på bostäder med tre rum hade ökat med en halv kvadratmeter på tjugo år, från 78,9 till 79,4 kvadratmeter. Mest hade medelytorna ökat på bostäder med fyra eller fler rum, särskilt i egnahemshus och parhus. Medelytan på egnahemshus- och parhusbostäder har ökat med över tio kvadratmeter sedan år 1990, medelytan på radhusbostäder med under två kvadratmeter och medelytan på höghusbostäder med omkring en halv kvadratmeter.

Medelytan på bostäder med permanent boende är större än i hela landet bl.a. på Åland, i Mellersta Österbotten, Södra Österbotten och Österbotten. I dessa landskap var medelytan på bebodda bostäder över 90 kvadratmeter år 2010, medan genomsnittet för hela landet var 81 kvadratmeter. I Nyland var bostädernas genomsnittliga storlek 76 kvadratmeter. Medelytorna efter kommun varierade dock i Nyland från 64 kvadratmeter i Helsingfors till 116 kvadratmeter i Grankulla och Sjundeå.

Bostadshushållen med en och två personer bor rymligare än bostadshushåll bestående av fler personer. På tjugo år har boytan också ökat mest för en och två personers bostadshushåll.

För ensamboende har den genomsnittliga boytan ökat med totalt sju kvadratmeter sedan år 1990, mest i de äldre åldersgrupperna. Den genomsnittliga storleken på t.ex. 30-åriga ensamboendes bostäder är numera omkring tre kvadratmeter större än för tjugo år sedan. Bostäderna för sådana familjer där det finns barn under 18 år har nuförtiden i genomsnitt något under fyra kvadratmeter mer per person än för tjugo år sedan.

Genomsnittlig boyta per person efter bostadshushållets storlek, m2

Småbarnsfamiljer bor trångast

Man börjar ofta planera att byta bostad senast då man börjar vänta tillökning i familjen. Då man har undersökt flyttplaner efter hushållets livsskede har nästan hälften av paren under 34 år utan barn planerat att flytta. Likaså planerade omkring 43 procent av de par som hade barn under 7 år att flytta. Också omkring hälften av ensamboende under 34 år och ensamförsörjarna planerade att flytta.

Flyttplanerna förklaras delvis av antalet barnfamiljer som bor trångt. Med barnfamiljer som bor trångt avses här bostadshushåll där det finns fler än en person per rum, då köket inte räknas med i rumsantalet. Bland småbarnsfamiljer finns det relativt sett flest trångbodda. När barnen växer flyttar man ofta till större bostäder och boenderymligheten ökar. I slutet av år 2010 bodde 42 procent av sådana familjer som hade barn under tre år trångt. Av alla familjer med minderåriga barn bodde 29 procent trångt.

Totalt 416 000 minderåriga barn bodde trångt i slutet av år 2010. Av alla barn i skolåldern, dvs. 7–17-åringar, bodde en dryg tredjedel trångt. På tjugo år har den relativa andelen trångbodda barn av alla minderåriga minskat från 51 till 39 procent.

Av sådana bostadshushåll och familjer som inte har minderåriga barn bor relativt få trångt. I slutet av år 2010 bodde 6 procent av andra än s.k. barnbostadshushåll trångt. Ensamboende klassificeras inte som trångbodda i denna granskning.

Andel trångbodda av hushåll med minderåriga barn, %

En rymlig bostad eller minst ett eget rum för varje familjemedlem ökar boendekomforten. Det finns fortfarande relativt många trångbodda familjer och bostadshushåll, även om deras andel minskar med omkring 10 000 per år. Under de senaste åren har utvecklingen avtagit på grund av den osäkra ekonomiska situationen och en minskad nyproduktion. Barnfamiljerna och barnbostadshushållen föredrar ändå fortfarande egnahemshus och parhus: för tjugo år sedan bodde 53 procent av barnfamiljerna i sådana och i fjol 59 procent.

Skribenten Arja Tiihonen är överaktuarie vid Statistikcentralens enhet för individstatistik.

Källor:

Statistiken Bostäder och bostadsförhållanden, Statistikcentralen

Statistiken Byggnads- och bostadsproduktion, Statistikcentralen

Juntto, Anneli (red.) 2010. Asumisen unelmat ja arki (ung. Boendedrömmar och -vardag). Suomalainen asuminen muutoksessa (ung. Finländskt boende i förändring). Gaudeamus, Helsingfors.

Juntto, Anneli. 2007. Suomalaisten asumistoiveet ja mahdollisuudet (ung. Finländarnas önskan om boende och möjligheter). Statistikcentralen, Inkomst och konsumtion. Helsingfors.

 


Senast uppdaterad 15.11.2011