Begrepp och definitioner
- Faktiska sociala avgifter
Faktiska sociala avgifter (D.611) omfattar:
a) arbetsgivares faktiska kollektiva avgifter. Dessa betalas till socialförsäkringssystem, försäkringsbolag eller självständiga såväl som icke självständiga pensionsfonder, som administrerar sociala trygghetsförsäkringssystem för att säkerställa sociala förmåner till de anställda. T.ex. arbetsgivares arbetslöshetsförsäkringsavgifter, arbetsgivares arbetspensionsavgifter, arbetsgivares socialskyddsavgifter.
b) anställdas egenavgifter. Dessa är sociala avgifter som anställda betalar till socialförsäkringssystem. Anställdas egenavgifter består av faktiskt inbetalda avgifter. T.ex. löntagares arbetslöshetsförsäkringspremier, löntagares arbetspensionspremier, löntagares folkpensionspremier, löntagares sjukförsäkringspremier.
c) egenföretagares eller icke anställdas sociala avgifter. Dessa är sociala avgifter som, för egna förmåner, betalas av personer som inte är anställda - nämligen egenföretagare (med eller utan anställda) eller icke anställda. T.ex. företagarpensionspremier.
- Fast bruttoinvestering
Fast bruttoinvestering består av inhemska producenters förvärvav av fasta tillgångar minus avyttringar. Fasta tillgångar är materiella eller immateriella tillgångar tillkomna som resultat av produktionsprocesser, som själva används mer än ett år upprepat eller kontinuerligt i produktionsprocesser. (ENS 1995 3.102.)
- Finansiellt sparande/nettoupplåning
Finansiellt sparande/nettoupplåning är en saldopost på kapitalkontot och kontot för finansiella transaktioner.
Finansiellt sparande/nettoupplåning motsvarar det belopp som är tillgängligt för en enhet eller en sektor att, direkt eller indirekt, finansiera andra enheter eller sektorer, respektive det belopp som en enhet eller en sektor måste låna från andra enheter eller sektorer. (ENS 1995 8.47.)
- Insatsförbrukning
Insatsförbrukning består av värdet av de varor och tjänster som används som insats i produktionsprocessen, exklusive fasta tillgångar, vars användning förs som kapitalförslitning. Dessa varor och tjänster kan antingen vidareförädlas eller förbrukas i produktionsprocessen. (ENS 1995 3.69.)
Produkter som används för insatsförbrukning skall bokföras och värderas vid den tidpunkt de går in i produktionsprocessen. De skall värderas till mottagarpris för liknande varor och tjänster vid samma tidpunkt. (ENS 1995 3.72.)
- Kapitalförslitning
Kapitalförslitning (K.1) motsvarar värdet av de fasta tillgångar som har förbrukats under den aktuella perioden till följd av normal användning och förutsebar föråldring, inklusive en avsättning för förlust av materiella fasta tillgångar genom oförutsedda skador, vilka man kan försäkra sig mot. (ENS 1995 6.02)
Kapitalförslitning skall skiljas från den avskrivning som redovisas i företagsbokföringen. Kapitalförslitning motsvarar värdet av de fasta tillgångar som har förbrukats under den aktuella perioden. Kapitalförslitning beräknas med utgångspunkt i realkapitalstocken och den sannolika genomsnittliga ekonomiska livslängden för de olika kapitalobjekten.
- Kapitalinkomster
Kapitalinkomst (D.4) är den inkomst som ägaren av en finansiell tillgång eller en materiell icke producerad tillgång får i ersättning för att ställa en finansiell tillgång eller en materiell icke producerad tillgång till en annan institutionell enhets förfogande.
Kapitalinkomster klassificeras i ENS på följande sätt:
a) Ränta (D.41).
b) Inkomst från bolag (D.42):
(1) Utdelning från bolag (D.421).
(2) Ägaruttag ur kvasibolag (D.422).
c) Återinvesterade vinstmedel från direkta investeringar i utlandet (D.43).
d) Kapitalinkomst, tillräknad försäkringstagarna (D.44).
e) Arrenden (D.45).
(ENS 1995 4.41)- Kapitalskatter
Kapitalskatter (D.91) består av skatter som uttaxeras med oregelbundna intervall på tillgångar eller nettoförmögenhet, som ägs av institutionella enheter, eller på tillgångar som överförs mellan institutionella enheter som resultat av arv, gåvor eller andra transfereringar. T. ex. arvsskatt och gåvoskatt.
- Kapitaltransfereringar
Kapitaltransfereringar (D.9) skiljer sig från löpande transfereringar på det sättet att de innebär anskaffning eller avyttring av en eller flera tillgångar för minst en part i transaktionen. Oavsett om de görs kontant eller in natura, resulterar de i en motsvarande ändring i de finansiella eller icke-finansiella tillgångarna i balansräkningen för en eller båda parter i transaktionen. (ENS 1995 4.145-4.167)
Kapitaltransfereringarna omfattar
a) kapitalskatter (D.91), som består av skatter som uttaxeras med oregelbundna intervall på tillgångar eller nettoförmögenhet, som ägs av institutionella enheter, eller på tillgångar som överförs mellan institutionella enheter som resultat av arv, gåvor eller andra transfereringar. T.ex. arv- och gåvoskatter. (ENS 1995 4.148-4.151)
b) investeringsbidrag (D.92), som består av kapitaltransfereringar, kontant eller in natura, som görs av den offentliga sektorn eller av utlandet till andra inhemska eller utländska institutionella enheter för att finansiera hela eller delar av anskaffandet av fasta tillgångar. Investeringsbidrag in natura består av transfereringar av transportutrustning, maskiner och annan utrustning från den offentliga sektorn till andra inhemska eller utländska enheter liksom av direkt tillhandahållande av byggnader och anläggningar till inhemska eller utländska enheter. (ENS 1995 4.152-4.163)
c) andra kapitaltransfereringar (D.99), som omfattar andra transfereringar än investeringsbidrag och kapitalskatter, som inte i sig omfördelar inkomster men omfördelar sparande och förmögenhet mellan ekonomins olika sektorer eller delsektorer samt utlandet. (ENS 1995 4.164-4.167)
- Kapitalutgifter
Kapitalutgifter (D.4) är utgifter som betalas som ersättning till ägaren av en finansiell tillgång eller en materiell icke producerad tillgång då tillgången ställs till en annan institutionell enhets förfogande.
Kapitalutgifterna klassificeras i räkenskapssystemet på följande sätt:a) betald ränta (D.41)
b) inkomst från bolag (som utgift) (D.42)
(1) utdelning från bolag (D.421)
(2) ägaruttag ur kvasibolag (som utgift) (D.422)
c) återinvesterade vinstmedel från direkta investeringar i utlandet (som utgift) (D.43)
d) kapitalinkomst, tillräknad försäkringstagarna (som utgift) (D.44)
e) betalda arrenden (D.45).
(ENS 1995 4.41)- Löner och kollektiva avgifter
Löner och kollektiva avgifter (D.1) definieras som den totala ersättning, kontant eller in natura, som betalas av en arbetsgivare till en anställd för av denne utfört arbete under räkenskapsperioden.
Löner och kollektiva avgifter delas upp i
a) egentlig lön (D.11): kontanta löner ; naturaförmåner
b) arbetsgivares kollektiva avgifter (D.12): arbetsgivares faktiska kollektiva avgifter (D.121); arbetsgivares tillräknade kollektiva avgifter (D.122).- Mervärdesskatt
En mervärdesskatt (D.211) är en skatt på varor eller tjänster, som inkasseras successivt av företagen och som till sist till fullo debiteras den slutlige köparen. Mervärdesskatter omfattar den mervärdesskatt som inkasseras av den offentliga sektorn och som läggs på nationella och importerade produkter.
I den totala ekonomin är mervärdesskatten lika med differensen mellan det totala debiterade mervärdesskattebeloppet och det totala avdragbara mervärdesskattebeloppet.
I nationalräkenskaperna bokförs skatterna enligt bokföringsmässiga grunder (prestationsprincipen). Bokföring enligt prestationsprincipen skiljer sig från bokföring enligt kontantprincipen. Skattebelopp som bokförs enligt kontantprincipen anger det belopp som influtit i kassan. Skattebelopp som bokförs enligt prestationsprincipen anger den skatt som påförs transaktionen under den period då skyldigheten att betala skatten uppkom.
- Offentliga sektorn
Till den offentliga sektorn hör enligt ENS staten, delstaterna, lokalförvaltningen och socialförsäkringen. I Finland räknas staten, kommunerna och samkommunerna, Ålands landskapsförvaltning samt socialskyddsfonderna.
Statliga eller kommunala affärsverk som fungerar som marknadsproducenter räknas inte till den statliga eller kommunala sektorn. Statssektorn omfattar budgetekonomin samt statliga fonder utanför statsbudgeten.
Till socialskyddsfonder räknas i Finland enheter som handhar den allmänna socialförsäkringen, dvs. svarar för genomförandet av grundtryggheten, såsom Folkpensionsanstalten, Arbetslöshetsförsäkringsfonden, arbetslöshetskassor, sjukkassor, bolag som sköter lagstadgade arbetspensioner, pensionsfonder, pensionskassor och offentliga anstalter (t.ex. Kommunernas pensionsförsäkring). Enligt EU-kommissionens beslut från januari 1997 skall de finländska arbetspensionsanstalterna i statistiken räknas till den offentliga sektorn.
Till arbetspensionsanstalter räknas inte frivilliga pensionskassor och pensionsfonder. I nationalräkenskaperna samt i underskotts- och skuldrapporteringen har dessa s.k. A-pensionsfonder och -kassor samt AB-pensionsfondernas och -kassornas A-delar från och med statistikåret 2000 redovisats separat från de uppgifter som gäller arbetspensionsanstalterna.
- Produktion till baspris
Produktion till baspris består av de produkter som skapats under räkenskapsperioden. Tre olika kategorier av produktion kan urskiljas: marknadsproduktion, produktion för egen slutlig användning och övrig icke-marknadsproduktion.
Produktionen skall bokföras och värderas vid den tidpunkt då den framställs i produktionsprocessen. (ENS 1995 3.14.-3.16.)- Skatter på produktion och import
Skatter på produktion och import (D.2) består av obligatoriska, ensidiga betalningar, kontant eller in natura, som uttaxeras av den offentliga sektorn eller av Europeiska unionens institutioner, och som avser produktion och import av varor och tjänster, anställd arbetskraft, ägande eller användande av mark, byggnader eller andra tillgångar som används i produktionen. Dessa skatter skall betalas oavsett om vinst uppkommer eller ej.
Skatter på produktion och import uppdelas i:
a) produktskatter (D.21)
(1) mervärdesskatter (D.211)
(2) skatter och tullar på import exklusive moms (D.212)
– importtullar (D.2121)
– skatter på import exklusive moms och importtullar (D.2122)
(3) produktskatter exklusive moms och importskatter (D.214)
b) andra skatter på produktion (D.29).
(ENS 1995 4.14. - 4.15.)- Sociala förmåner andra än in natura
I sociala förmåner andra än in natura (D.62) ingår:
a) Kontanta socialförsäkringsförmåner som utbetalas till hushåll av socialförsäkringssystem. T.ex. pensioner, arbetslöshetsstöd.
b) Kontanta socialbidrag som utbetalas till hushåll av offentliga enheter för att täcka samma behov som sociala trygghetsförsäkringsförmåner, men inte inom ett socialt trygghetsförsäkringssystem med sociala avgifter och sociala trygghetsförsäkringsförmåner. T.ex. kommunalt utkomststöd, underhållsbidrag.
- Sociala transfereringar in natura
Sociala transfereringar in natura omfattar individuella varor och tjänster som tillhandahålls individuella hushåll av offentlig sektor eller hushållens icke-vinstsyftande organisationer, vare sig varorna och tjänsterna är köpta på marknaden eller producerade som icke marknadsproduktion från offentlig sektor eller hushållens icke-vinstsyftande organisationer.
- Socialskyddsavgifter
Socialskyddsavgifter (klass 2000 i OECD:s skattestatistik) omfattar alla obligatoriska avgifter som ger rätt att erhålla sociala förmåner i framtiden. De omfattar: a) arbetsgivares socialskyddsavgifter, t.ex. arbetsgivares arbetslöshetsförsäkringsavgifter, arbetsgivares arbetspensionsförsäkringsavgifter, b) löntagares socialskyddsavgifter, t.ex. löntagares arbetslöshetsförsäkringspremier, löntagares arbetspensionsförsäkringspremier, löntagares folkpensionsförsäkringsavgift, löntagares sjukförsäkringsavgift, c) självständiga företagares och icke sysselsatta personers socialskyddsavgifter, t.ex. företagares pensionsskyddsavgifter.
Endast obligatoriska socialskyddsavgifter räknas enligt OECD:s skattestatistik till socialskyddsavgifter, varför gruppen inte inbegriper frivilliga socialskyddsavgifter enligt nationalräkenskaperna (en undergrupp i gruppen D.611 faktiska sociala avgifter).
- Sparande
Sparande är saldoposten i inkomstanvändningskontona. Sparande är det positiva eller negativa belopp som återstår efter de löpande transaktionerna och som etablerar länken till kapitalbildningen. Om sparandet är positivt, kommer den icke använda inkomsten att användas till förvärv av tillgångar eller till att betala av skuldförbindelser. Om sparandet är negativt, blir vissa tillgångar avvecklade eller också ökar vissa skuldförbindelser. (ENS 1995 8.42.-8.43.)
- Statens inkomstskatt
Löpande inkomst- och förmögenhetsskatter etc. (D.5) omfattar alla obligatoriska ensidiga betalningar, kontant eller i natura, som uttaxeras periodvis av den offentliga sektorn eller av utlandet avseende institutionella enheters inkomst och förmögenhet. (ENS 1995 4.77.)
I nationalräkenskaperna bokförs skatterna enligt bokföringsmässiga grunder (prestationsprincipen). Bokföring enligt prestationsprincipen skiljer sig från bokföring enligt kontantprincipen. Skattebelopp som bokförs enligt kontantprincipen anger det belopp som influtit i kassan. Skattebelopp som bokförs enligt prestationsprincipen motsvarar den skatt som påförs transaktionen under den period då skyldigheten att betala skatten uppkom. T.ex. inkomstskatt, samfundsskatt, förmögenhetsskatt.
- Subventioner
Subventioner (D.3) är löpande, ensidiga betalningar som den offentliga sektorn eller Europeiska unionens institutioner gör till inhemska producenter med syftet att påverka produktionsnivåerna, priserna eller ersättningen till produktionsfaktorerna. Övriga icke marknadsproducenter kan erhålla övriga produktionssubventioner endast i de fall dessa betalningar grundas på allmänna bestämmelser som gäller både marknads- och icke marknadsproducenter.
Subventioner från Europeiska unionens institutioner omfattar endast transfereringar, som görs direkt till inhemska producentenheter.
Subventioner klassificeras i
a) produktsubventioner (D.31)
(1) importsubventioner (D.311)
(2) övriga produktsubventioner (D.319)
b) övriga produktionssubventioner (D.39).(ENS 1995 4.30.-4.32.)
- Säsongrensning
Med säsongrensning avses estimering av säsongvariation och eliminering av dess inverkan på tidsserien. Till följd av detta får vi en säsongrensad tidsserie. Då man eliminerar både säsongvariation och oregelbunden slumpvariation från tidsserien, får man tidsseriens trend. Handels- eller arbetsdagskorrigerade serier får man däremot när man från den ursprungliga tidsseriens observationer eliminerar de faktorer som beror på variationen i antalet handels- eller vardagar. Vid säsongrensning av tidsserier använder Statistikcentralen Tramo/Seats-metoden. I Tramo/Seats-metoden grundar sig förhandsrensningen på regressionsmodellen (som beaktar bl.a. extremvärden, söckenhelger och veckodagsstruktur) och den egentliga säsongrensningen på ARIMA-modellen, som gjorts upp för tidsserien.
- Trend
En trend beskriver tidsseriens utveckling under en längre period. Trendserien har rensats från periodisk och tillfällig variation. Detta betyder att väderleksförhållandenas och kortvariga strejkers inverkan inte syns i trenden. Däremot syns permanenta förändringar som t.ex. större efterfrågan, som beror på skatteändringar. Vid tolkningen av riktningen i trendens slutskede är det bra att följa omdömet. Trendgrafens slutskede kan förändras efter att kommande månadsuppgifter har uppdaterats.
Finlands officiella statistik (FOS):
Den offentliga sektorns inkomster och utgifter kvartalsvis [e-publikation].
ISSN=1797-9374. Helsingfors: Statistikcentralen [hänvisat: 8.10.2013].
Åtkomstsätt: http://www.stat.fi/til/jtume/kas_sv.html.
Olet sivulla:
Förstasidan > Statistik > Offentlig ekonomi > Den offentliga sektorns inkomster och utgifter kvartalsvis > Begrepp och definitionerStatistik
Den offentliga sektorns inkomster och utgifter kvartalsvis
- Pressmeddelanden
- Utbud av produkter och tjänster
- Beskrivning
- Kvalitetsbeskrivningar
- Metodbeskrivningar
- Begrepp och definitioner
- Klassificeringar
Växel 09 17 341