Begrepp och definitioner

Boendekonsumtion

Boendekonsumtionen beräknas i konsumtionsundersökningen enligt den s.k. bruttohyresprincipen. För hushåll som bor i egen bostad eller naturaförmånsbostad beräknas en kalkylerad hyra enligt marknadshyran för en motsvarande hyresbostad. För hushåll som bor i hyresbostad anges den hyra som faktiskt betalts. Vid beräkningen av bruttohyran för egen bostad används uppgifter från Statistikcentralens hyresenkät samt hushållsintervjubaserade uppgifter om antal bostadsrum, bostadens byggnadsår, uppvärmningssätt och läge.

Förutom bruttohyran ingår i boendeutgifterna även vattenavgifter och vissa andra avgifter såsom sotning och avfallshämtning, kostnader för underhåll som utförts av hyresgästen samt uppvärmningskostnader som inte ingår i hyran. Också utgifter för fritidsbostad ingår i boendeutgifterna.

Disponibel inkomst

Före år 2011 användes i inkomstfördelningsstatistiken främst begreppet disponibel inkomst. I inkomstfördelningsstatistiken och i konsumtionsundersökningen räknades till hushållens disponibla inkomster alla hushållets löne-, företagar- och kapitalinkomster (inkl. den kalkylerade bostadsinkomsten från ägarbostäder och skattepliktiga försäljningsvinster på egendom), naturaförmåner och erhållna transfereringar, med betalda transfereringar avdragna från summan av dessa.

Den disponibla inkomsten bildas på följande sätt:

+ löneinkomster

+ företagarinkomster

+ kapitalinkomster (inkl. bostadsinkomst från ägarbostad och försäljningsvinster)

---------------------

= produktionsfaktorinkomster

+ erhållna transfereringar (inkl. bostadsinkomst från hyresbostad från annat hushåll)

----------------------

= bruttoinkomster

– betalda transfereringar

-----------------------

= disponibel inkomst

Då man till den disponibla inkomsten lägger till sociala transfereringar in natura, får man den justerade disponibla inkomsten. I inkomstfördelningsstatistiken har detta begrepp inte bildats.

Bostadsinkomsten för dem som bor i ägarbostäder räknades i inkomstfördelningsstatistiken till produktionsfaktorinkomster (kapitalinkomster) och bostadsinkomsten från bostad som hyrts av ett annat hushåll till erhållna transfereringar. Bostadsinkomsten bildas fortfarande i inkomstfördelningsstatistiken, men sedan statistikåret 2011 behandlas den som en egen separat inkomstpost (se punkten "bostadsinkomst"). Likaså behandlas skattepliktiga överlåtelsevinster dvs. försäljningsvinster enligt internationella rekommendationer som tilläggsinformation (memorandum item).

Egna produkter

I konsumtionsundersökningen inräknas i hushållets konsumtion alla av hushållet använda naturprodukter såsom jordbruks-, trädgårds- och insamlingsprodukter (bär, svamp, fisk m.m.) som hushållena själva har tillverkat eller erhållit. På blanketten anger hushållet hur stora mängder man konsumerat av egna produkter, varefter dessa prissätts enligt producentpriser.

Hushåll

Ett hushåll omfattar samtliga personer som delar bostad och kosthåll eller på an-nat sätt använder sina inkomster tillsammans. Begreppet hushåll används bara vid intervjuundersökningar.

Utanför hushållspopulationen står personer som varaktigt är bosatta utomlands samt anstaltsbefolkningen (t.ex. personer som vistas långvarigt på ålderdoms-hem, vårdanstalter, i fängelse eller på sjukhus).

Motsvarande registerbaserade uppgift är bostadshushåll. Ett bostadshushåll består av personer som bor stadigvarande i en gemensam bostad eller på en gemensam adress. Ett bostadshushåll kan omfatta flera hushåll. Begreppet bostadshushåll används i registerbaserad statistik i stället för begreppet hushåll.

Hushållens referensperson

Till hushållets referensperson utses den person som har de största personliga inkomsterna. Referenspersonen har fastställts med hjälp av intervjuer. Vid valet av referensperson är inkomsten i regel det avgörande kriteriet, men i vissa fall (bl.a. företagarhushåll) tas hela hushållets verksamhet i beaktande.

En betydande del av klassificeringsuppgifterna för de enskilda hushållen har bildats utifrån uppgifterna om refe-renspersonen.

Hållbarhetsindelning

För klassificering av individuell konsumtion enligt ändamål används COICOP (Classification of Individual Consumption According to Purpose). I COICOP indelas konsumtionen enligt samma principer som i nationalräkenskaperna, nämligen i tjänster (T), engångskonsumtionsvaror (EV), varaktiga konsumtionsvaror (VKV) och delvis varaktiga konsumtionsvaror (DVK).

Skillnaden mellan engångskonsumtionsvaror och varaktiga konsumtionsvaror grundar sig på huruvida varorna kan användas bara en gång eller om de kan användas upprepade gånger eller fortlöpande under betydligt längre tid än ett år.

Varaktiga konsumtionsvaror såsom bilar, kylskåp, tvättmaskiner och televisionsapparater har ofta ett relativt högt inköpspris.

Delvis varaktiga konsumtionsvaror skiljer sig från varaktiga konsumtionsvaror genom att de ofta har betydligt kortare förväntad brukstid (minimum ett år) och lägre inköpspris.

COICOP-handboken kan hämtas på adressen www.stat.fi/tk/tt/luokitukset/popup/coicop.pdf (Handböcker / Statistikcentralen, 44).

Konsumtionsenhet

Genom att räkna ut inkomster och konsumtionsutgifter per konsumtionsenhet kan man göra jämförelser mellan hushåll av olika storlek och struktur. Det finns flera olika sätt för beräkning av konsumtionsenheter. I inkomstfördelningsstatistiken och i konsumtionsundersökningen har man sedan 2002 i enlighet med Eurostats rekommendation använt OECD:s s.k. justerade konsumtionsenhetsskala, enligt vilken

  • den första fullvuxna hushållsmedlemmen får vikten 1
  • övriga personer över 13 år får vikten 0,5
  • barn får vikten 0,3

Valet av konsumtionsenhetsskala har stor inverkan på inkomstnivåerna och på olika befolkningsgruppers placering i inkomstfördelningen.

Konsumtionsutgifter

Till ett hushålls konsumtionsutgifter räknas alla för privat konsumtion avsedda varor och tjänster som hushållet vid referenstidpunkten införskaffat från Finland eller utlandet, samt egna och erhållna trädgårds- och insamlingsprodukter och kalkylerade boendeutgifter. Dessutom ingår varor och tjänster som erhållits från andra hushåll samt transfereringar som jämställs med konsumtion. Amorteringar på bostadslån och konsumtionslån ingår inte i konsumtionsutgifterna. Till konsumtionsutgifter räknas inte heller direkta skatter, investeringar (t.ex. bostadsköp), utgifter för företagsverksamhet eller produkter som köpts för andra hushåll. Konsumtionsbegreppet inbegriper inte sådana förmåner som hushållen erhåller genom användning av offentliga välfärdstjänster (t.ex. hälsovård och utbildning).

Hushållens konsumtionsutgifter bildas på följande sätt:

+ inköp av konsumtionsvaror och tjänster

+ egna produkter (jordbruks-, trädgårds- och insamlingsprodukter)

+ kalkylerad bostadsinkomst från ägarbostad eller naturaförmånsbostad.

+ erhållna varor och tjänster

+ transfereringar som jämställs med konsumtion (bl.a. kyrkoskatt, fackföreningsavgifter och räntor på konsumtionslån)

= konsumtionsutgifter sammanlagt

I konsumtionsundersökningen används en konsumtionsindelning som baserar sig på Eurostats COICOP-HSB-indelning (Classification of Individual Consumption by Purpose). COICOP-handboken kan hämtas på adressen www.stat.fi/tk/tt/luokitukset/popup/coicop.pdf (Handböcker / Statistikcentralen, 44).

Konsumtionsutgifter per hushåll

Olika befolkningsgruppers konsumtionsmedeltal per hushåll påverkas avsevärt av det genomsnittliga antalet personer i hushållet. Barnfamiljers utgifter per hushåll är större än småhushålls (t.ex. enpersonshushåll och åldringshushåll).

Socioekonomisk ställning

I konsumtionsundersökningen och inkomstfördelningsstatistiken bildas hushållsmedlemmarnas socioekonomiska ställning på basis av personens verksamhet under de 12 senaste månaderna. För bestämmande av socioekonomisk ställning har personerna först delats in i yrkesverksamma och icke yrkesverksamma. Som yrkesverksamma har i regel klassificerats alla personer som under referensåret har deltagit i produktionsverksamhet i minst 6 månader. Kategorin yrkesverksamma har vidare indelats i företagare och löntagare på basis av intervjuuppgifter. Som företagare har även klassificerats personer som beskattats som löntagare (t.ex. företagare som arbetar som löntagare i sitt eget företag). Kategorin icke yrkesverksamma delas in i studerande, pensionärer, arbetslösa och övriga. Som arbetslösa räknas personer som under det gångna året har varit arbetslösa i minst 6 månader.

Hushållets socioekonomiska ställning bestäms på basis av hushållets referenspersons socioekonomiska ställning.

Indelningen baserar sig på Statistikcentralens klassificeringsstandard för socioekonomisk ställning från år 1989. I standarden beaktas personens yrke, yrkesställning, arbetets art och personens levnadsskede (Klassificering av socioekonomisk ställning 1989. Helsingfors. Statistikcentralen, Handböcker, 17).

Instruktion för hänvisning:

Finlands officiella statistik (FOS): Hushållens konsumtion [e-publikation].
ISSN=2323-301X. Helsinki: Statistikcentralen [hänvisat: 25.6.2019].
Åtkomstsätt: http://www.stat.fi/til/ktutk/kas_sv.html