Koldioxidutsläpp som härstammar från biomassa uppstår vid förbränning av biomassa. Till biomassa räknas t.ex. trä, biogas, avloppsslam samt biologiskt nedbrytbart avfall. Omkring hälften av Finlands organiska koldioxidutsläpp uppstår i skogsindustrin vid förbränning av svartlut och den andra hälften vid energiförbränning av trä.
Dikväveoxid är ett ämne som orsakar uttunning av ozonskiktet. Även om dikväveoxidutsläppen är klart lägre mätt i vikt jämfört med t.ex. koldioxid, är deras effekt per viktenhet över 300 gånger så stor som för koldioxid. Den största orsakaren av dikväveoxidutsläpp är användningen av gödsel inom lantbruket.
Mest av alla växthusgaser uppstår det koldioxid, vars utsläpp till stor del uppstår vid användningen av fossila bränslen. I luftutsläpp efter näringsgren fossila bränslen innehåller torv. Största delen av de fossila koldioxidutsläppen frigörs i samband med el- och värmeproduktion.
Statistiken över luftutsläpp efter näringsgren som följer förordningen om miljöräkenskaper omfattar också finska medborgares utsläpp från land-, sjö- och lufttransporter samt från finska fiskefartyg utomlands. Från luftutsläppen efter näringsgren avdras utsläppen från utländska medborgares land-, sjö- och lufttransporter inom Finland.
Detta betraktelsesätt med hemvistprincipen är olikt det i inventeringen av växthusgaser, som bara omfattar utsläpp inom Finland oberoende av vilket lands medborgare som orsakar utsläppet (territorialprincipen). Skillnaden mellan inventeringen av växthusgaser och statistiken över luftutsläpp efter näringsgren bokförs för varje utsläppskomponents del i tabellen avstämningsposter.
Tabellen avstämningsposter inkluderar uppgifter om finska medborgares utsläpp från land-, sjö- och lufttransporter och finska fiskefartygs utsläpp utomlands samt utländska medborgares utsläpp från land-, sjö- och lufttransporter inom Finland.
Kolmonoxid (CO), kväveoxider (NOx) och andra icke-metanhaltiga flyktiga organiska föreningar (NMVOC) har en indirekt inverkan på växthuseffekten, bl.a. via bildningen av ozon (O3). Utsläppen av indirekta växthusgaser omfattas inte av begränsnings- och reduktionsbestämmelserna i Kyotoprotokollet, utan regleras genom andra internationella avtal. Rapporteringen av utsläpp av indirekta växthusgaser sker inom ramen för den nationella inventeringsrapporten i enlighet med klimatkonventionen.
Inventeringen av utsläppen av växthusgaser är en årlig nationell inventering vars resultat sammanställs i CRF-tabeller och redovisas i den årliga nationella inventeringsrapport som skall tillställas klimatkonventionens sekretariat och EU-kommissionen.
Kolmonoxid har en indirekt effekt på klimatuppvärmningen, eftersom den ökar halterna av metan och ozon i atmosfären. Kolmonoxid uppstår vid delvis oxidation av kolföreningar. Kolmonoxid används i stor utsträckning inom den kemiska industrin.
Kvävedioxid är en indirekt växthusgas som skapar marknära ozon. Kvävedioxid kan också orsaka sura regn och övergödning. Utsläpp uppstår främst vid förbränning i hög temperatur, men också i samband med vissa industriprocesser.
Metan uppstår i samband med förruttnelse och rötning av organiskt material, t.ex. gödsel, avloppsslam eller biologiskt nedbrytbart avfall. Avstjälpningsplatserna är den största källan av metanutsläpp.
Näringsgrensindelningen delar in enheterna i näringsgrensklasser efter deras huvudsakliga form för ekonomisk verksamhet. Den huvudsakliga verksamheten är den som producerar den största delen av enheternas förädlingsvärde. Som klassificering används Finlands nationella näringsgrensindelning (TOL) som härletts ur Europeiska gemenskapens statistiska näringsgrensin-delning (NACE).
Svaveldioxid uppstår i samband med användningen av fossila bränslen och smältningen av svavelhaltiga malmer. Tillsammans med vatten bildar svaveldioxid svavelsyra och sura regn. Sura regn har för sin del frätande effekter. Dessutom försurar de vattendragen och inverkar på att skogarna försvinner.
Kyotoprotokollet gäller sex växthusgaser: koldioxid (CO2), metan (CH4), dikväveoxid (N2O), HFCBföreningar (fluorkolväten), PFC-föreningar (perfluorkolväten) och svavelhexafluorid (SF6). Andra viktiga växthusgaser är vattenånga, ozon samt s.k. CFC- och HCFC-föreningar. Växthusgaserna försvårar återreflekteringen till rymden av solens värmestrålning, vilket medför att klimatet blir varmare.
Statistik:
Luftutsläpp efter näringsgren [e-publikation].
ISSN=2323-7597. Helsingfors: Statistikcentralen [hänvisat: 24.5.2013].
Åtkomstsätt: http://www.stat.fi/til/tilma/kas_sv.html.
Olet sivulla:
Förstasidan > Statistik > Miljö och naturresurser > Luftutsläpp efter näringsgren > Begrepp och definitionerStatistik
Statistikcentralen
Växel 09 17 341
Kontaktinformation
Upphovsrätt och användarvillkor
Synpunkter
|