Hushållens bruttoinkomster utgör summan av hushållets produktionsfaktorinkomster (löne-, företagar- och kapitalinkomster) och erhållna transfereringar, före avdrag av betalda transfereringar (bl.a. skatter och socialskyddsavgifter).
Hushållens disponibla penninginkomster är ett liknande begrepp som hushållens disponibla inkomst, med det undantaget att det inte inbegriper kalkylerade inkomstposter (t.ex. kalkylerade inkomster från ägarbostad i egen användning). Begreppet inbegriper naturaförmåner som hänför sig till anställningsförhållanden.
Hushållens disponibla penninginkomster = hushållens sammanlagda löneinkomster + företagarinkomster + kapitalinkomster (exkl. kalkylerade inkomstposter) + erhållna transfereringar - betalda transfereringar.
Ekonomisk utsatthet innebär att personen har hört till ett låginkomsthushåll både under statistikåret och under två av de tre föregående åren (se definitionen på låginkomsttagare). Definitionen baserar sig på Eurostats rekommendationer.
Ekvivalent inkomst är ett inkomstbegrepp som används för att göra olika hushållstypers inkomster jämförbara genom att beakta samkonsumtionsfördelar.
Ekvivalent inkomst = hushållets disponibla inkomst fördelad på antalet konsumtionsenheter i hushållet.
I inkomstfördelningsstatistiken har man sedan 2002 i enlighet med Eurostats rekommendation använt OECD:s s.k. justerade konsumtionsenhetsskala, enligt vilken
Viktningen bygger på antagandet att inkomsterna fördelas mellan hushållets medlemmar i proportion till varje medlems konsumtionsbehov.
Ginikoefficienten beskriver hur ojämnt fördelad en variabel (t.ex. inkomstfördelningens eller förmögenhetsfördelningens) är. Ginikoefficienten är en allmänt använd ojämlikhetsindikator som används när man med hjälp av ett enda tal vill beskriva storleken på t.ex. inkomstspridningen.
Ju större ginikoefficienten är, desto ojämnare är inkomstfördelningen. Koefficientens högsta möjliga värde är 1, vilket skulle innebära att en enda inkomsttagare får all inkomst. Ginikoefficientens lägsta möjliga värde är 0, vilket skulle innebära att alla inkomsttagare har lika stora inkomster. I inkomstfördelningsstatistiken anges ginikoefficienterna som procenttal (dvs. koefficienttalet multiplicerat med 100).
Kapitalinkomster är registerbaserade uppgifter om hyres-, ränte- och dividendinkomster, skattepliktig överlåtelsevinst av egendom och pensioner som grundar sig på privat pensionsförsäkring samt övriga kapitalinkomster. Dividendinkomsterna omfattar både skattefria och skattepliktiga dividendinkomster och ränta på andelskapital. I statistiken över inkomstfördelning omfattar kapitalinkomster dessutom källskattepliktiga ränteinkomster (som grundar sig på intervjuuppgifter) samt skattefria ränteinkomster från utlandet, som inte ingår i definitionen som används i totalstatistiken över inkomstfördelning.
Genom att räkna ut inkomster och konsumtionsutgifter per konsumtionsenhet kan man göra jämförelser mellan hushåll av olika storlek och struktur. Det finns flera olika sätt för beräkning av konsumtionsenheter. I inkomstfördelningsstatistiken har man sedan 2002 i enlighet med Eurostats rekommendation använt OECD:s s.k. justerade konsumtionsenhetsskala, enligt vilken
I konsumtionsundersökningen användes fram till år 2004 den ursprungliga OECD-skalan som tidigare även användes i inkomstfördelningsstatistiken, och enligt vilken:
Som barn definierades alla i åldern 0-17 år.
Valet av konsumtionsenhetsskala har stor inverkan på inkomstnivåerna och på olika befolkningsgruppers placering i inkomstfördelningen.
Till låginkomsttagare räknas medlemmar av hushåll där den sammanlagda disponibla årsinkomsten per konsumtionsenhet (den s.k. ekvivalenta inkomsten) understiger 60 % av den ekvivalenta medianinkomsten för samtliga hushåll. Den procentuella andel av befolkningen som ligger under denna inkomstgräns kallas låginkomstgraden. Eurovärdet för låginkomstgränsen varierar från år till år. Definitionen baserar sig på Eurostats rekommendationer. Finland har ingen officiell definition på låginkomsttagare eller fattigdomsgräns.
Löneinkomster inbegriper alla inkomster som under året har betalats som lön till hushåll eller personer, antingen i pengar eller som naturaförmåner. Från inkomsten har avdragits kostnader för löneinkomstens förvärvande, utom resekostnader. I inkomstfördelningsstatistikens löneinkomstbegrepp ingår förutom löneinkomster för ordinarie arbetstid även bl.a. övertidsersättningar och inkomster från bisysslor. Enligt inkomstfördelningsstatistikens inkomstbegrepp räknas även realiserade anställningsoptioner som löneinkomster. Löneinkomstuppgifterna erhålls ur register, med undantag för utländska löneinkomster, som erhålls med hjälp av intervjufrågor.
Den aritmetiska medelinkomsten erhålls genom att räkna ihop alla inkomsttagares inkomster och dividera summan med antalet observationer. Medelinkomsten är känsligare för extrema observationer än medianinkomsten.
Medianinkomsten är den mittersta observationen i en rangordning av inkomsttagarna efter inkomstens storlek. På vardera sidan om den mittersta inkomsttagaren finns lika många inkomsttagare. Medianen är inte lika känslig för extrema observationer som det aritmetiska medeltalet.
Produktionsfaktorinkomster är penningersättningar i form av löner, företagarinkomster och kapitalinkomster som hushållen erhållit för deltagande i produktionsverksamhet.
I totalstatistiken över inkomstfördelningen väljs den hushållsmedlem som har de största bruttoinkomsterna till referensperson. Inkomsterna har fastställts på basis av registeruppgifter.
Finlands officiella statistik (FOS):
Totalstatistik över inkomstfördelning [e-publikation].
Helsingfors: Statistikcentralen [hänvisat: 27.5.2012].
Åtkomstsätt: http://www.stat.fi/til/tjkt/kas_sv.html.
Olet sivulla:
Förstasidan > Statistik > Inkomst och konsumtion > Totalstatistik över inkomstfördelning > Begrepp och definitionerStatistik
Totalstatistik över inkomstfördelning
Statistikcentralen
Växel (09) 17 341
Kontaktinformation
Upphovsrätt och användarvillkor
Synpunkter
|