Arbetsinkomsterna utgör summan av de löne- och företagarinkomster som hushållen och inkomsttagarna erhållit under loppet av ett år.
Inkomstfördelningsstatistikens arbetsinkomstbegrepp omfattar både sådana inkomstposter som beskattas som förvärvsinkomst och sådana som beskattas som kapitalinkomst. För förvärvsinkomst används från och med statistikåret 1999 benämningen arbetsinkomst. Begreppets innehåll har inte ändrats.
I inkomstfördelningsstatistiken definieras en person som arbetslös om han varit arbetslös i minst 6 månader under loppet av ett år. Uppgifterna om antalet arbetslöshetsmånader baserar sig på intervjuer. Uppgifterna granskas och korrigeras vid behov med hjälp av registeruppgifter (Folkpensionsanstaltens registeruppgifter om arbetslöshetsdagpenning och utbetalningsperioder, skatteregistrets uppgifter om arbetslöshetsdagpenningar).
Hushållens betalda transfereringar består i första hand av direkta skatter och socialskyddsavgifter. Till betalda transfereringar räknas även obligatoriska pensions- och arbetslöshetsförsäkringsavgifter samt betalningar av underhåll för barn. Till betalda skatter har inte räknats kyrkoskatt, frivilliga individuella försäkringspremier (från och med år 2000 räknas dessa till sparande i inkomstfördelningsstatistiken) eller indirekta skatter. Betalda transfereringar baserar sig (med undantag för betald källskatt på ränteinkomster) på registeruppgifter.
Bostadsinkomst (kalkylerad nettohyra) anger den förmån ett hushåll som bor i sin egen ägarbostad har i förhållande till ett hushåll som betalar marknadshyra för en motsvarande hyresbostad. Bostadsinkomsten för boende i ägarbostad är den restpost som erhålls då man från den s.k. kalkylerade bruttohyran drar av de boendekostnader som hushållet betalar för sin bostad (bl.a. skötselvederlag, försäkringar, kostnader för underhållsreparationer och bolåneräntor). Bostadsinkomsten kan vara negativ, om avdragsposterna är större än bruttohyran.
Bostadsinkomst från ägarbostad räknas i inkomstfördelningsstatistiken och konsumtionsundersökningen till hushållets kapitalinkomster, och hör i likhet med löne- och företagarinkomster till hushållens faktorinkomster. Bostadsinkomst för egen bostad ingår även i den disponibla inkomsten.
Hushållens bruttoinkomster utgör summan av hushållets produktionsfaktorinkomster (löne-, företagar- och kapitalinkomster) och erhållna transfereringar, före avdrag av betalda transfereringar (bl.a. skatter och socialskyddsavgifter).
Ett vanligt sätt att avbilda fördelningen av en variabel (t.ex. inkomst eller förmögenhet) i en population är att dela upp observationerna i tio grupper (deciler) med lika många observationer i varje grupp. Ibland används en indelning i fem grupper (kvintiler).
Till exempel i den nuvarande inkomstfördelningsstatistiken bildas decilgrupper på följande sätt. Först dividerar man hushållets inkomster med antalet konsumtionsenheter, för att på så sätt få varje hushållsmedlems s.k. ekvivalenta inkomst. Därefter rangordnas personerna efter inkomst och delas in i tio lika stora grupper. Varje decil omfattar således 10 procent av befolkningen. Till första decilen hör den tiondel som har de lägsta inkomsterna och till sista decilen den tiondel som har de högsta inkomsterna. Decilgruppernas inkomstandelar anger deras andelar av det totala beloppet av den inkomst som statistiken gäller.
Disponibel inkomst är inkomstfördelningsstatistikens mest centrala inkomstbegrepp. Begreppet används också i konsumtionsundersökningen. Den disponibla inkomsten bildas på följande sätt:
+ löneinkomster
+ företagarinkomster
+ kapitalinkomster
---------------------
= produktionsfaktorinkomster
+ erhållna transfereringar
----------------------
= bruttoinkomster
Till löner räknas löneinkomster som betalats till hushållen, antingen i pengar eller i form av naturaförmåner. Enligt inkomstfördelningsstatistikens inkomstbegrepp räknas inkomster från anställningsoptioner som naturförmåner och ingår således i löneinkomsterna.
Till företagarinkomster räknas inkomster från jord- och skogsbruk, näringsinkomst, inkomster från ekonomiska sammanslutningar samt upphovsmannaarvoden. Till företagarinkomster från lantbruk räknas även olika subventioner och ersättningar, t.ex. produktionssubventioner, EU:s jordbruksstöd och skördeskadeersättningar.
Till kapitalinkomster räknas hushållens hyres-, ränte- och dividendinkomster, kalkylerad nettohyra från ägarbostad, skattepliktig försäljningsvinst, pensionsinkomst från privata försäkringar samt övriga inkomster.
Erhållna transfereringar består av förvärvspension, folkpension och övriga socialskyddsförmåner, socialunderstöd samt andra erhållna transfereringar.
Betalda transfereringar består av direkta skatter och socialskyddsavgifter. Till betalda transfereringar räknas obligatoriska pensions- och arbetslöshetsförsäkringsavgifter. I inkomstfördelningsstatistiken ingår i betalda transfereringar även betalningar av underhåll för barn.
I inkomstfördelningsstatistiken definieras disponibel inkomst som bruttoinkomster minus betalda transfereringar. I konsumtionsundersökningen baserar sig den disponibla inkomsten på registeruppgifter. Till poster som ingår i inkomstfördelningsstatistiken men inte i konsumtionsundersökningen hör bl.a. källskattepliktiga löner och skattefria ränteinkomster. I konsumtionsundersökningen ingår inte heller de flesta slagen av transfereringar mellan hushåll (bl.a. underhåll för barn).
Hushållens disponibla penninginkomster är ett liknande begrepp som hushållens disponibla inkomst, med det undantaget att det inte inbegriper kalkylerade inkomstposter (t.ex. kalkylerade inkomster från ägarbostad i egen användning). Begreppet inbegriper naturaförmåner som hänför sig till anställningsförhållanden.
Hushållens disponibla penninginkomster = hushållens sammanlagda löneinkomster + företagarinkomster + kapitalinkomster (exkl. kalkylerade inkomstposter) + erhållna transfereringar - betalda transfereringar.
Ekvivalent inkomst är ett inkomstbegrepp som används för att göra olika hushållstypers inkomster jämförbara genom att beakta samkonsumtionsfördelar.
Ekvivalent inkomst = hushållets disponibla inkomst fördelad på antalet konsumtionsenheter i hushållet.
I inkomstfördelningsstatistiken har man sedan 2002 i enlighet med Eurostats rekommendation använt OECD:s s.k. justerade konsumtionsenhetsskala, enligt vilken
Viktningen bygger på antagandet att inkomsterna fördelas mellan hushållets medlemmar i proportion till varje medlems konsumtionsbehov.
Hushålls och individers erhållna transfereringar består av förvärvspension, folkpension och övriga socialskyddsförmåner, socialunderstöd samt andra erhållna transfereringar.
Övriga socialskyddsförmåner omfattar bl.a. rehabiliteringsunderstöd, sjukdagpenning, föräldradagpenning, ersättningar som grundar sig på lagstadgad olycksfallsförsäkring samt inkomstrelaterad arbetslöshetsdagpenning.
Socialunderstöd omfattar bl.a. barnbidrag, stöd för vård av små barn, militärunderstöd, utkomststöd, allmänt bostadsbidrag, studiestöd, forskningsstipendier samt grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd inom ramen för arbetslöshetsskyddet.
Övriga erhållna transfereringar är bl.a. transfereringar mellan hushåll. Uppgifterna baserar sig i huvudsak på registeruppgifter.
Till företagarinkomster räknas inkomster från jord- och skogsbruk, näringsinkomst, inkomster från ekonomiska sammanslutningar samt upphovsmannaarvoden. Till lantbruksföretagarinkomster räknas även olika subventioner och ersättningar, t.ex. produktionssubventioner, EU:s jordbruksstöd och skördeskadeersättningar. Den kalkylerade inkomsten av produkter som tagits i eget bruk räknas sedan år 2000 inte till inkomster från jordbruk. Uppgifter om företagarinkomster baserar sig på uppgifter som hämtats ur skatteregistret.
Ginikoefficienten beskriver hur ojämnt fördelad en variabel (t.ex. inkomstfördelningens eller förmögenhetsfördelningens) är. Ginikoefficienten är en allmänt använd ojämlikhetsindikator som används när man med hjälp av ett enda tal vill beskriva storleken på t.ex. inkomstspridningen.
Ju större ginikoefficienten är, desto ojämnare är inkomstfördelningen. Koefficientens högsta möjliga värde är 1, vilket skulle innebära att en enda inkomsttagare får all inkomst. Ginikoefficientens lägsta möjliga värde är 0, vilket skulle innebära att alla inkomsttagare har lika stora inkomster. I inkomstfördelningsstatistiken anges ginikoefficienterna som procenttal (dvs. koefficienttalet multiplicerat med 100).
Ett hushåll omfattar samtliga personer som delar bostad och kosthåll eller på annat sätt använder sina inkomster tillsammans. Begreppet hushåll används endast vid intervjuundersökningar.
Utanför hushållspopulationen står personer som varaktigt är bosatta utomlands samt anstaltsbefolkningen (t.ex. personer som vistas långvarigt på ålderdomshem, i fängelse eller på sjukhus).
Motsvarande registerbaserade uppgift är bostadshushåll. Ett bostadshushåll består av personer som bor stadigvarande i en gemensam bostad eller på en gemensam adress. Ett bostadshushåll kan omfatta flera hushåll. Begreppet bostadshushåll används i registerbaserad statistik i stället för begreppet hushåll.
Med kapitalinkomst avses hyres-, ränte- och dividendinkomster, kalkylerad nettohyra från ägarbostad (dvs. bostadsinkomst), skattepliktig överlåtelsevinst på egendom och pensioner på basis av privat försäkring samt övriga inkomster (sedan år 2000). Övriga dividend- och ränteinkomster som erhålls på basis av skattematerial har klassificerats under dividendinkomster. Ränteinkomster som beskattas enligt källskattelagen ingår i ränteinkomsterna till sitt bruttobelopp. De källskatter som betalats för dem ingår i betalda transfereringar. Uppgifter om kapitalinkomster erhålls ur registren med undantag av källskattepliktiga ränteinkomster samt skattefria ränteinkomster från utlandet, som erhålls genom intervju.
Genom att räkna ut inkomster och konsumtionsutgifter per konsumtionsenhet kan man göra jämförelser mellan hushåll av olika storlek och struktur. Det finns flera olika sätt för beräkning av konsumtionsenheter. I inkomstfördelningsstatistiken har man sedan 2002 i enlighet med Eurostats rekommendation använt OECD:s s.k. justerade konsumtionsenhetsskala, enligt vilken
I konsumtionsundersökningen användes fram till år 2004 den ursprungliga OECD-skalan som tidigare även användes i inkomstfördelningsstatistiken, och enligt vilken:
Som barn definierades alla i åldern 0-17 år.
Valet av konsumtionsenhetsskala har stor inverkan på inkomstnivåerna och på olika befolkningsgruppers placering i inkomstfördelningen.
Till låginkomsttagare räknas medlemmar av hushåll där den sammanlagda disponibla årsinkomsten per konsumtionsenhet (den s.k. ekvivalenta inkomsten) understiger 60 % av den ekvivalenta medianinkomsten för samtliga hushåll. Den procentuella andel av befolkningen som ligger under denna inkomstgräns kallas låginkomstgraden. Eurovärdet för låginkomstgränsen varierar från år till år. Definitionen baserar sig på Eurostats rekommendationer. Finland har ingen officiell definition på låginkomsttagare eller fattigdomsgräns.
Löneinkomster inbegriper alla inkomster som under året har betalats som lön till hushåll eller personer, antingen i pengar eller som naturaförmåner. Från inkomsten har avdragits kostnader för löneinkomstens förvärvande, utom resekostnader. I inkomstfördelningsstatistikens löneinkomstbegrepp ingår förutom löneinkomster för ordinarie arbetstid även bl.a. övertidsersättningar och inkomster från bisysslor. Enligt inkomstfördelningsstatistikens inkomstbegrepp räknas även realiserade anställningsoptioner som löneinkomster. Löneinkomstuppgifterna erhålls ur register, med undantag för utländska löneinkomster, som erhålls med hjälp av intervjufrågor.
Ett hushålls penninginkomster utgör skillnaden mellan hushållets bruttoinkomster och kalkylerade inkomstposter. Kalkylerade poster inbegriper bl.a. kalkylerade inkomster från ägarbostad i egen användning.Penninginkomster inbegriper naturaförmåner som hänför sig till ett anställningsförhållande.
Bruttoinkomster = hushållets produktionsfaktorinkomster (löne-, företagar- och kapitalinkomster + erhållna transfereringar.
Produktionsfaktorinkomster är penningersättningar i form av löner, företagarinkomster och kapitalinkomster som hushållen erhållit för deltagande i produktionsverksamhet.
I statistiken över inkomstfördelningen och i undersökningen om hushållens förmögenhet utses till hushållets referensperson den medlem i hushållet som har de största personliga inkomsterna. De personliga inkomsterna har fastställts med hjälp av register- och intervjuuppgifter.
Även om inkomsterna är det avgörande kriteriet för en referensperson, beaktar man i vissa fall hela hushållets verksamhet (bl.a. företagarhushåll). Ett undantag är också jämförelsen mellan pensionerade föräldrar och deras barn (också myndiga barn), då den förälder som har de största inkomsterna anges som referensperson, om föräldrarnas sammanlagda inkomster klart överstiger barnets inkomster.
I konsumtionsundersökningen och inkomstfördelningsstatistiken bildas hushållsmedlemmarnas socioekonomiska ställning på basis av personens verksamhet under de 12 senaste månaderna. För bestämmande av socioekonomisk ställning har personerna först indelats i yrkesverksamma och icke yrkesverksamma.
Som yrkesverksamma har i regel klassificerats alla personer som under referensåret har deltagit i produktionsverksamhet i minst 6 månader. Kategorin yrkesverksamma har vidare indelats i företagare och löntagare på basis av intervjuuppgifter. Som företagare har även klassificerats personer som beskattats som löntagare (t.ex. företagare som arbetar som löntagare i sitt eget företag). Kategorin icke yrkesverksamma indelas i studerande, pensionärer, arbetslösa och övriga. Som arbetslösa räknas personer som under det gångna året har varit arbetslösa i minst 6 månader.
Hushållets socioekonomiska ställning bestäms på basis av hushållets referenspersons socioekonomiska ställning.
Indelningen baserar sig på Statistikcentralens klassificeringsstandard för socioekonomisk ställning (1989). I standarden beaktas personens yrke, yrkesställning, arbetets art och personens levnadsskede (Klassificering av socioekonomisk ställning 1989. Helsingfors. Statistikcentralen, Handböcker, 17).
Finlands officiella statistik (FOS):
Inkomstfördelningsstatistik [e-publikation].
ISSN=1799-1323. Helsingfors: Statistikcentralen [hänvisat: 27.5.2012].
Åtkomstsätt: http://www.stat.fi/til/tjt/kas_sv.html.
Olet sivulla:
Förstasidan > Statistik > Inkomst och konsumtion > Inkomstfördelningsstatistik > Begrepp och definitionerStatistik
Statistikcentralen
Växel (09) 17 341
Kontaktinformation
Upphovsrätt och användarvillkor
Synpunkter
|