Publicerad: 19.1.2009

Antalet låginkomsttagare 708 000 år 2007

År 2007 hörde omkring 708 000 personer till låginkomsttagarhushåll, dvs. 55 000 fler än året innan. Antalet har nästan fördubblats från år 1995. Andelen låginkomsttagare av hela befolkningen var 13,6 procent år 2007. Föregående år var andelen 12,3 procent. År 1995 var andelen 7,2 procent.

Personer definieras som låginkomsttagare om hushållets disponibla årsinkomsterna per konsumtionsenhet var mindre än 60 procent av hela befolkningens motsvarande medianinkomst. Enligt denna definition kallas låginkomstgraden också för fattigdomsrisk, medan låginkomsttagare avser personer i riskzonen att drabbas av fattigdom. År 2007 var låginkomstgränsen omkring 13 000 euro i enpersonshushåll.

Antalet låginkomsttagare åren 1995–2007

Antalet låginkomsttagare åren 1995–2007

År 2007 var pensionärerna den största gruppen låginkomsttagare. Nästan 200 000 pensionärer hörde till låginkomsttagarhushållen, vilket motsvarar 28 procent av alla låginkomsttagare. Av alla pensionärer var 17 procent låginkomsttagare år 2007. Den relativa ekonomiska utsattheten bland ensamboende personer som fyllt 65 år har ökat kraftigt under 2000-talet. År 2007 var 30 procent av dem låginkomsttagare, år 1995 var andelen 13 procent.

Den högsta fattigdomsrisken av alla socioekonomiska grupper hade de arbetslösa vars relativa ekonomiska utsatthet var 48 procent år 2007. År 1995 var motsvarande siffra 20 procent.

Till låginkomsttagarhushållen hörde 150 000 barn. Bland barn under 18 år var fattigdomsgraden hos barn 14 procent år 2007, år 1995 var motsvarande siffra 5 procent. Av de personer som hör till ensamförsörjarfamiljer var omkring en tredjedel, 32 procent, låginkomsttagare år 2007. Andelen var åtta procent år 1995.

I medeltal 83 procent av de disponibla inkomsterna hos den befolkningsgrupp som lever under fattigdomsgränsen var erhållna transfereringar. Bland den övriga befolkningen var andelen 32 procent år 2007. Under de senaste åren har den reala ökningen av de genomsnittliga transfereringarna varit liten.

En underliggande orsak till ökningen av den ekonomiska utsattheten är att transfereringarna och förvärvsinkomsterna inte ökar i samma takt. Den goda genomsnittliga förvärvsinkomstsutvecklingen under den långa konjunkturuppgången har ökat befolkningens medelinkomster. Eftersom den relativa fattigdomsgränsen definieras på basis av befolkningens medianinkomster, har fattigdomsgränsen stigit snabbare än inkomsterna hos låginkomsttagarna.

Relativ ekonomisk utsatthet efter åldersgrupp åren 1995–2007 Fattigdomsgräns: 60 procent av medianen av hushållens disponibla ekvivalenta inkomster

År 1995 2000 2003 2004 2005 2006 2007 Antalet låginkomsttagare, år 2007
Alla 7,2 11,3 11,5 12,2 12,8 12,5 13,6 708 400
–15 4 12 12 12 11 12 14 134 900
16-24 19 21 24 27 26 23 26 148 100
25-49 6 10 10 10 11 11 11 182 100
50-64 5 8 7 8 9 9 10 106 700
65-74 5 8 7 9 12 11 11 50 900
75- 10 14 15 18 19 18 22 85 700
Barn, under 18 år 4,7 11,7 12,2 12,1 11,5 12,3 13,9 151 700
Låginkomsttagare, 1 000 personer 362 576 591 629 661 652 708  
Fattigdomsgräns, euro/konsumtionsenhet (i 2007 års penningvärde) 9 593 10 889 11 822 12 353 12 816 12 776 13 077

Den ekvivalenta inkomsten erhålls genom att dividera hushållens disponibla inkomster med antalet konsumtionsenheter i hushållet.


Källa: Inkomstfördelningsstatistik 2007, preliminära uppgifter, Statistikcentralen

Förfrågningar: Hannele Sauli (09) 1734 3497, Juha Honkkila (09) 1734 3651

Ansvarig statistikdirektör: Riitta Harala

Tabeller

Tabeller i databaser


Uppdaterad 19.1.2009

Instruktion för hänvisning:

Finlands officiella statistik (FOS): Inkomstfördelningsstatistik [e-publikation].
ISSN=1799-1323. 2007. Helsinki: Statistikcentralen [hänvisat: 20.11.2019].
Åtkomstsätt: http://www.stat.fi/til/tjt/2007/tjt_2007_2009-01-19_tie_001_sv.html