Kvantitativa uppgifter om antropogena faktorer som ger upphov till utsläpp eller sänkor under en given period, t.ex. mängden förbrukat bränsle (utsläppsklassen energisektorns bränsleförbrukning, antal djur av olika kategorier (utsläppsklassen husdjurens foderspjälkning) etc.
Annex I-länderna är de länder som upptas i landsförteckningen i Annex I till klimatkonventionen. Länderna har förbundit sig att fram till år 2000 minska sina växthusgasutsläpp till 1990 års nivå i enlighet med artikel 4.2(a) och 4.2(b), och har godkänt målen för utsläppsminskningen under perioden 2008-2012 enligt artikel 3 och bilaga B till Kyotoprotokollet. Till Annex I-länderna hör EU, de 24 ursprungliga OECD-länderna och 14 länder under övergång till marknadsekonomi.
Rapporteringstabell i Common Reporting Format som används inom det nationella systemet för inventering av växthusgaser.
Gemensam benämning på utsläpp av HFC-föreningar (fluorkolväten), PFC-föreningar (perfluorkolväten) och svavelhexafluorid. Kyotoprotokollets målsättning är att begränsa och minska dessa utsläpp.
Förenta nationernas mellanstatliga klimatpanel Intergovernmental Panel on Climate Change.
Kolmonoxid (CO), kväveoxider (NOx) och andra icke-metanhaltiga flyktiga organiska föreningar (NMVOC) har en indirekt inverkan på växthuseffekten, bl.a. via bildningen av ozon (O3). Utsläppen av indirekta växthusgaser omfattas inte av begränsnings- och reduktionsbestämmelserna i Kyotoprotokollet, utan regleras genom andra internationella avtal. Rapporteringen av utsläpp av indirekta växthusgaser sker inom ramen för den nationella inventeringsrapporten i enlighet med klimatkonventionen.
Inventeringen av utsläppen av växthusgaser är en årlig nationell inventering vars resultat sammanställs i CRF-tabeller och redovisas i den årliga nationella inventeringsrapport som skall tillställas klimatkonventionens sekretariat och EU-kommissionen.
Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) som undertecknades i Rio de Janeiro 1992.
Gemensam måttenhet för utsläpp av växthusgaser. Används för att beräkna den sammanlagda växthuseffekten av olika växthusgasutsläpp.
Ett juridiskt bindande protokoll till klimatkonventionen, vilket godkändes vid konventionsparternas tredje officiella konferens i Kyoto 1997. EU och Finland ratificerade protokollet i maj 2002. Protokollet trädde i kraft den 16 februari 2005. Protokollet ålägger de i bilaga B uppräknade länderna (industriländerna) att under åtagandeperioden 2008-2012 begränsa eller minska sina utsläpp av växthusgaser i enlighet med de åtaganden som anges i bilagan.
Process eller verksamhet som frisätter växthusgaser, aerosoler eller växthusgasförstadier till atmosfären.
Markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk. Redovisas i den nationella inventeringen av växthusgaser.
En av EU-parlamentet och rådet fastställd mekanism för övervakning av växthusgaser och genomförande av Kyotoprotokollet. Mekanismen förpliktar medlemsländerna att delta i EU:s gemensamma inventering av växthusgaser och annan övervakning och utvärdering av klimatpolitiken och de åtgärder som vidtagits på klimatpolitikens område.
Årlig rapport över växthusgasinventeringens resultat som skall tillställas klimatavtalets sekretariat och EU-kommissionen. Inventarierapporten innehåller uppgifter om bl.a. utvecklingen av landets växthusgasutsläpp, uppgifter om utsläppskällorna och de metoder som använts för att beräkna utsläppen, samt om antaganden och informationskällor, osäkerhetsgranskning, kvalitetssäkring och kvalitetskontroll.
Kyotoprotokollet förutsätter att parterna inför ett nationellt system för uppskattning och rapportering av utsläpp av växthusgaser och upptag i kolsänkor. Systemet inbegriper utarbetning, beräkningar och rapportering av inventeringar, insamling av utgångsuppgifter, beräkning av utsläpp, osäkerhetsbedömning och kvalitetssäkring samt granskning och godkännande av inventeringen på nationell nivå. Varje part skall utse en nationell ansvarsenhet samt fastställa ansvarsfördelningen och genomföra tillämpliga legislativa och metodologiska åtgärder i frågor som gäller inventeringen. Systemet skall vara i funktion senast ett år före åtagandeperiodens början. För att en part skall kunna använda sig av de flexibla mekanismerna bör dess nationella system uppfylla de fastställda kraven.
En kategori som vid den nationella inventeringen bör ges hög prioritet på grund av sin väsentliga inverkan på den totala mängden och/eller utvecklingen av landets direkta växthusgasutsläpp.
Omräkning är den standardmetod som används för att säkerställa enhetlighet och konsekvens vid inventeringsberäkning. Omräkning innebär att estimaten omräknas med en och samma metod för alla de år som inventeringen gäller. Syftet med omräkningen är att säkerställa att hela tidsserien har producerats på det sätt som de nya uppgifterna och/eller den nya metoden förutsätter.
Process eller verksamhet som binder växthusgaser, aerosoler eller växthusgasförstadier ur atmosfären.
Den utsläppsmängd som parterna i bilaga B till Kyotoprotokollet har förbundit sig att inte överskrida under åtagandeperioden 2008-2012. Den tillåtna utsläppsmängden erhålls genom att multiplicera utsläppsmängden för basåret med fem (år) och multiplicera produkten med den koefficient i bilaga B som anger det procentuella målet för partens utsläppsbegränsning jämfört med utsläppsnivån 1990. Den tillåtna utsläppsmängden uttrycks i antal ton av koldioxidekvivalenter.
Kyotoprotokollet gäller sex växthusgaser: koldioxid (CO2), metan (CH4), dikväveoxid (N2O), HFCBföreningar (fluorkolväten), PFC-föreningar (perfluorkolväten) och svavelhexafluorid (SF6). Andra viktiga växthusgaser är vattenånga, ozon samt s.k. CFC- och HCFC-föreningar. Växthusgaserna försvårar återreflekteringen till rymden av solens värmestrålning, vilket medför att klimatet blir varmare.
Den period under vilken Annex I-länderna bör fullgöra de i Kyotoprotokollet uppställda skyldigheterna vad gäller utsläppsbegränsning och -minskning. Kyotoprotokollets första åtagandeperiod omfattar tiden 1.1.2008-31.12.2012.
Finlands officiella statistik (FOS):
Växthusgaser [e-publikation].
ISSN=1797-6057. Helsingfors: Statistikcentralen [hänvisat: 9.2.2012].
Åtkomstsätt: http://www.stat.fi/til/khki/kas_sv.html.
Olet sivulla:
Förstasidan > Statistik > Miljö och naturresurser > Växthusgaser > Begrepp och definitionerStatistik
Statistikcentralen
Växel (09) 17 341
Kontaktinformation
Upphovsrätt och användarvillkor
Synpunkter
|