Nya uppgifter i denna statistik publiceras på sidan för Brott och tvångsmedel.

Begrepp och definitioner

Brott som kommit till polisens kännedom

Ärende som registrerats som brott i datasystemet för polisärenden.

Dold brottslighet

Brott som inte kommer till polisens kännedom och som därför inte registreras som brott.

Förvarhållningstid

Förvarhållningstiden anger den tid som en person hålls gripen, anhållen eller häktad med stöd av bestämmelserna om tvångsmedel. Tiden som gripen och anhållen räknas i timmar, häktningstiden i dygn.

Inbrott

Stöld, grov stöld eller snatteri som utförts genom olaga intrång.

Ordningsbot

Ordningsbot är ett till beloppet fast förmögenhetsstraff som är lindrigare än böter. Ordningsboten kan vara 20, 40, 70, 100, 120, 140, 170 eller 200 euro och sedan 1.9.2015 20, 40, 70, 100, 120, 140, 170 eller 200 euro. Om ordningsbot samtidigt ska föreläggas för två eller flera förseelser, föreläggs ordningsboten för den förseelse för vilken den strängaste ordningsboten är föreskriven. För ordningsbot och bötesstraff eller fängelsestraff på viss tid får inte bestämmas ett gemensamt straff. Obetald ordningsbot får inte förvandlas till fängelse.

En ordningsbot föreläggs av en polisman eller någon annan tjänsteman som utför i lag föreskriven övervakning. Den som dömts till ordningsbot kan föra ärendet till en tingsrätt för prövning. Om föreläggande av ordningsbot stadgas i lagen om föreläggande av böter och ordningsbot (754/2010).

Om tillämpningen av ordningsbot stadgas i strafflagen 2a kap. 8-11 § och i lagen om ordningsbotsförseelser (756/2010) och Statsrådets förordning om ordningsbotsförseelser (1081/2015).

Parkeringsbot

Parkeringsbot är en avgift för överträdelser av förbud och begränsningar som gäller stannande och parkering samt av användning av parkeringsskiva. Föreläggs även för onödig tomgångskörning av motordrivet fordon.

Parkeringsbot föreläggs av polisen eller, om kommunen svarar för övervakningen, av den kommunala parkeringsövervakaren eller dennes biträden. Parkeringsfel, för vilket parkeringsbot förelagts eller anmärkning givits, registreras inte som brott.

Strafforder

Med strafföreläggande avses ett avgörande genom vilket allmänna åklagaren på grundval av ett bötesyrkande eller ett straffyrkande förelägger ett bötesstraff och en förverkandepåföljd.

Bötesyrkande och straffyrkande föreläggs av en polisman. Med bötesyrkande avses ett yrkande mot den misstänkte genom vilket för honom eller henne för en förseelse yrkas bötesstraff och förverkandepåföljd. Med straffyrkande avses ett yrkande på bötesstraff eller ordningsbot samt förverkandepåföljd som delges den misstänkte i en situation där han eller hon inte samtycker till att saken handläggs i ett förfarande enligt lagen om föreläggande av böter och ordningsbot (754/2010).

En polisman kan också utfärda ett bötesföreläggande. Med bötesföreläggande avses ett bötesstraff som föreläggs av en polisman. I ett bötesföreläggande kan som påföljd föreläggas ett bötesstraff på högst 20 dagsböter och en förverkandepåföljd för den som bryter mot de lagar och förordningar som specificeras i 1 kap. 3 § 1–13 punkterna i lagen om föreläggande av böter och ordningsbot (754/2010).

Bötesstraff kan bestämmas som påföljd för en förseelse, för vilken inte har föreskrivits strängare straff än böter eller fängelse i högst sex månader. Vid sidan av bötesstraff kan en förverkandepåföljd på 1 000 euro föreläggas.

För handläggning av ett ärende i ett förfarande enligt lagen om föreläggande av böter och ordningsbot (754/2010) krävs målsägandens samtycke. I samband med förfrågan om samtycke ska målsäganden informeras om vad samtycket innebär.

Tvångsmedel

Tvångsmedlen indelas ofta i tre kategorier: tvångsmedel riktade mot person, tvångsmedel riktade mot egendom samt tvångsmedel som förordnats av domstol. Tvångsmedelsstatistiken använder en indelning i tvångsmedel riktade mot person och tvångsmedel riktade mot egendom; tvångsmedel förordnade av domstol har utmärkts med bokstaven O. I denna statistik ingår inte teleavlyssning, teleövervakning och teknisk observation (tvångsmedelslagens 5a kap. 646/2003).

Vissa av de statistikförda tvångsmedelsfallen (t.ex. besöksförbud och näringsförbud) har karaktären av (efter)lysningar, som leder till åtgärder i fall av överträdelse av förbudet.

Om tvångsmedel stadgas i tvångsmedelslagen (450/1987). I polislagen ingår även bestämmelser om gripande (polismans rätt att gripa). Om tvångsmedel som under speciella omständigheter riktas mot utlänningar (t.ex. i samband med inreseformaliteter eller mottagning av flyktingar) stadgas i utlänningslagen.

I tvångsmedelsbeslutet antecknas orsaken till användningen av tvångsmedel och den eller de allmänna rättsgrunderna för användningen.

När det gäller tvångsmedel riktade mot person kan man även ange särskilda grunder (en eller flera), t.ex. risk för att den som misstänks vara skyldig kommer undan.

Uppklarade brott

Ett brott som kommit till polisens kännedom anses var uppklarat när sakförhållanden, parter och övriga omständigheter som förutsätts för en rättegång är utredda. Beslut i saken fattas av förundersökningsledaren.

Uppklarningsprocent

Uppklarningsprocenten anger antalet brott som blivit uppklarade under ett visst år, i procent av antalet brott som har kommit till polisens kännedom under samma år. Uppklaringsprocenten kan således bli högre än 100 procent.

Instruktion för hänvisning:

Finlands officiella statistik (FOS): Brottslighet som kommit till polisens kännedom [e-publikation].
ISSN=1798-2235. Helsinki: Statistikcentralen [hänvisat: 18.9.2019].
Åtkomstsätt: http://www.stat.fi/til/polrik/kas_sv.html